Måndag den 14 april 2003
Kärlek med förhinder

-Man skulle kunna tro att du är kär, sa Coco en morgon och tittade på Beata som vankade omkring. Det kommer inte mer post bara för att du stirrar på brevlådan.
-Kär, fnös Beata. I en sån där. Är du galen?
-Nej, sa Coco. Men jag tvivlar inte på att du är det.
-En man för mig, sa Beata. Det är en man med stil och kompetens och....
-Tatueringar? sa Asta och hällde upp nybryggt kaffe.
Kaffet rann långsamt ner i kopparna, en tjärsvart sörja.
-Rävgift, sa Beata och spädde sin kopp med vatten.
-Fullt av styrka och smak, sa Asta och smuttade på sin kopp.
-Tatueringar är osmakligt, sa Beata. Det är tyder på bristande stil och kompetens och...
-Det är i alla fall inte nystärkt och förutsägbart, sa Coco.
-Nystärkt är inte bra, sa Asta. Då blir man genast misstänksam.
-Vad döljer de under den polerade ytan?
-Fobier och manier, sa Asta. Som han med de raspiga hälarna.
-Vad var det nu igen, sa Beata och försökte se ointresserad ut.
-Han hade fobi för raspiga hälar på tjejer, sa Coco, men han var ju tvungen att gå ganska långt för att ta reda på om de skötte sin fotvård eller inte.
-Så det hände att han tog sina kalsonger och gick, sa Asta.
-Idiot, sa Beata.
-De oborstade killarna däremot, sa Asta. De är annorlunda. Kommer du ihåg den där killen med en kobra tatuerad längs hela armen?
-Som grät när han slog ihjäl en fluga? sa Coco.
-Jag är säker på att Postis är likadan, sa Asta. Bakom alla spikarna i ansiktet.
-Jag struntar väl i Postis, fräste Beata.
-Jag blev förvånad när jag hittade honom här, sa Asta. Det tar ett tag att komma över.
-Och så ringer han inte, sa Coco.
-Klokt av honom, sa Beata. Om han gjorde det skulle jag riva öronen av honom.
-Och han kommer inte med några brev, sa Asta. Som Strindberg skulle ha gjort. Skrivit passionerade meddelanden med gåspenna.
-Inga sms, sa Coco. Det är bara Asta som får ett i timmen med Säkkijärvin polska.
-Det börjar bli lite tröttsamt, sa Asta.
-Själv får jag hållas med några Falck-pojkar, sa Coco. Livet är orättvist.
Det ringde på telefonen. Asta svarade. Hon räckte luren till Beata.
-Hallå? sa Beata. Nej. Nej det är ingen idé. Ring inte mera är du snäll. Jag vill inte krossa ditt hjärta men jag kan inte besvara dina känslor. Gör det inte. Adjö.
Hon la på luren med en suck.
-Skulle han ta livet av sig? undrade Coco.
-Jag bara övade, sa Beata. Det var Hyresgästföreningen.



Arkiv

copyright  hamnqvist