Måndag den 15 september 2003
Tretton i timmen

-Det går för långsamt, sa Beata till Tyson som satt i köket och försökte hjälpa henne att utrota mjölbaggarna. När det kom en tillräckligt nära satte han tassen på den och tryckte till. Allt som allt hade han avlivat tretton stycken den senaste timmen.
-Du kan inte begära att kattstackarn ska klara alla de där, sa Coco och petade runt i smulorna med en spetsig sko. Vi får anlita en effektivitetskonsult.
-Tar det inte en massa tid? undrade Beata och jagade en bagge i full karriär.
-Inte lika lång tid som den där taffliga utrensningen, sa Coco.
-Tänk, sa Asta. En effektivitetskonsult. Det kan jag ordna.
-Jaså, sa Beata. Och det snyter man ur näsan så där bara?
-Nej, sa Asta, jag har hittat en på internet.
-Shoppat nu igen?
-Sålt, sa Asta. Det var en massa trevliga karlar som ville köpa lilla bilen.
-Säger du det, sa Coco.
-Har du redan tröttnat på länsveterinären, sa Beata och dängde ihjäl några baggar med sopskyffeln.
-Han är en ängel, sa Coco. Eller änger som han själv säger. Men vad är det som säger att han håller i all evighet?
-Inte i den branschen kanske, sa Beata.
-Mycket DDT kvar därute i markerna, sa Coco.
-Men den där som du fått tag på, sa Beata till Asta. Kan man ha honom till någonting nyttigt? Ohyra till exempel?
-Han pratar om dödkött i organisationen, sa Asta. Det måste väl vara något åt det här hållet?
-Jaså, en sån, sa Coco. Som gör slarvsylta av väl fungerande företag.
-Slaktare eller företagsdoktor, sa Beata. Vi kan inte välja och vraka precis.
-Fast han verkar trevlig, sa Asta.
-De kommer i alla former och färger nu för tiden, sa Coco.
Just då ringde det på dörren.
-Jag har det! sa Postis och kastade sig in i köket med en massa utrustning. Nu ska vi bli av med dem för gott.
-Vi viker hädan, sa Coco och tog sig ut i hallen.
Det rasslade till i köket, sen rök det ett tag och sen kom brandkåren.
-Det här blev inte så bra, sa Beata svart i ansiktet.
-Men ohyran är väck, sa Postis stolt.
-Vi får åka till IKEA i morgon med andra ord, sa Coco.
-Intet ont som inte har något gott med sig, sa Asta.



Arkiv

copyright  hamnqvist