Måndag 1 september 2003
Storstädning i livet

Coco låg i hängmattan och studerade länsveterinärens senaste kvalsterrapport när Asta kom insnubblande. Beata dammsög frenetiskt.
-Vad har hänt? sa Beata och tittade på Astas förgråtna ansikte.
-Nu är det slut, sa Asta.
-Hade du någon ny på gång utan att säga till mig? sa Coco och la ner rapporten.
-Det är mitt fel, sa Asta.
-Det är inte sant, sa Coco. Män har bara sig själva att skylla.
-Det är så tomt, sa Asta och tårarna började rinnar.
-Så så, sa Coco. Inte ska man gråta över spilld mjölk. Det finns ny att köpa på Konsum.
-Vad är tomt? undrade Beata och sög upp några silverfiskar som förirrat sig.
-Mitt liv, sa Asta. Och garaget.
-Garaget? sa Beata och ryckte till.
-Har de snott lilla bilen?
Coco reste sig hotfullt ur hängmattan. Tyson ramlade ner på dammsugaren. Beata dammsög honom av bara farten. Det fick honom att fräsa och gömma sig under soffan.
-Jag har sålt lilla bilen, sa Asta.
Coco och Beata stirrade på henne.
-Det gick inte längre, hulkade Asta.
-Vad är det för trams, sa Beata.
-Vi kunde ha hjälpt dig.
-Med rosten? sa Asta. Och generatorn? Och smörja den en gång i månaden.
-Det låter ju lite mycket förstås, sa Coco.
-Finns det inte verkstäder som gör sån´t, sa Beata.
-Och inte körde jag med den heller, sa Asta. Den bara stod där i garaget och led. Det var hemskt. Jag är en otäck människa.
-Då var det väl bra att du sålde den då, sa Beata.
-Fick du nå´t betalt? undrade Coco.
-Ni är känslolösa sadister, sa Asta och fick röda rosor på kinden.
-Absolut, sa Coco.
-Utan tvekan, sa Beata.
-Lilla bilen har kommit till ett bra hem, sa Asta med värdighet. Där den kommer att få kärleksfull omvårdnad och stöd i livet. Det är mer än man får i det här sällskapet.
-Man får vad man förtjänar, sa Coco.
-Kaka söker maka, sa Beata och satte igång dammsugaren.
-Apropå kaka, sa Asta.
-Burken står i skafferiet, sa Beata. Trösta inte ihjäl dig bara.
-Bara lite, sa Asta och försvann.



Arkiv

copyright  hamnqvist