Måndag 22 september 2003 Postis får en propå
-Nå, hur ska du ha det med Postis? sa Coco. -Det är väl ingenting att ha, sa Beata. -Han är rar, sa Asta. -Rar och rar, sa Beata. Det har aldrig spelat någon roll. -Så påhittig, sa Asta. Och bra på att bygga saker. -Och bra på att förstöra saker också, sa Beata. -Du tycker om honom, sa Asta. -Larv, sa Beata. -Du vet vad som gäller, sa Coco. Onkel Podger kommer att bli så besviken. -Postis och Podger? utbrast Beata. -Har du honom i sängen får du ta med honom till onkel, sa Coco. Så enkelt är det. -Vi är bara vänner, sa Beata. Om ens det. -Han praktiskt taget bor här, sa Coco. -Han har inte fått i ordning hemma än, sa Beata. -Då kunde han sova på en madrass i köket, sa Coco. -Det drar så från skafferiet, sa Beata. -Tyson tycker inte heller om att sova i köket, sa Asta. -Tyson är en katt, sa Coco. Postis är en man i sina bästa år, får man hoppas. -En pojkspoling bara, sa Beata. Han skulle inte klara onkel Podger. -Han kan bränna ner ett kök och fixa en tatuering, sa Coco. Han duger. -Ånej, sa Beata. -Så är det, sa Coco. -Vad ni ser dystra ut, sa Postis och klev in med långa ben i köket. Är ni arga på mig? -För det nya köket? sa Coco. Inte alls. -Vi pratar allvar, sa Beata. -Sånt där som män inte förstår sig på, sa Asta. -Onkel Podgers ålagille, sa Coco. -De vill att du ska följa med, sa Beata. -Trevligt, sa Postis och såg Beatas min. Vill du inte ha med mig? -Jag skulle helst skona dig. -Klart jag följer med, sa Postis och flexade en armmuskel. -Du vet inte vad du ger dig in på, sa Beata. -Dit du går, dit går jag, sa Postis. -Han är nog lite dum i huvudet ändå, sa Asta till Coco. -Stenkorkad, sa Coco. Men rätt så händig.
Arkiv
copyright hamnqvist |