Måndag 22 september 2003
Postis får en propå

-Nå, hur ska du ha det med Postis? sa Coco.
-Det är väl ingenting att ha, sa Beata.
-Han är rar, sa Asta.
-Rar och rar, sa Beata. Det har aldrig spelat någon roll.
-Så påhittig, sa Asta. Och bra på att bygga saker.
-Och bra på att förstöra saker också, sa Beata.
-Du tycker om honom, sa Asta.
-Larv, sa Beata.
-Du vet vad som gäller, sa Coco. Onkel Podger kommer att bli så besviken.
-Postis och Podger? utbrast Beata.
-Har du honom i sängen får du ta med honom till onkel, sa Coco. Så enkelt är det.
-Vi är bara vänner, sa Beata. Om ens det.
-Han praktiskt taget bor här, sa Coco.
-Han har inte fått i ordning hemma än, sa Beata.
-Då kunde han sova på en madrass i köket, sa Coco.
-Det drar så från skafferiet, sa Beata.
-Tyson tycker inte heller om att sova i köket, sa Asta.
-Tyson är en katt, sa Coco. Postis är en man i sina bästa år, får man hoppas.
-En pojkspoling bara, sa Beata. Han skulle inte klara onkel Podger.
-Han kan bränna ner ett kök och fixa en tatuering, sa Coco. Han duger.
-Ånej, sa Beata.
-Så är det, sa Coco.
-Vad ni ser dystra ut, sa Postis och klev in med långa ben i köket. Är ni arga på mig?
-För det nya köket? sa Coco. Inte alls.
-Vi pratar allvar, sa Beata.
-Sånt där som män inte förstår sig på, sa Asta.
-Onkel Podgers ålagille, sa Coco.
-De vill att du ska följa med, sa Beata.
-Trevligt, sa Postis och såg Beatas min. Vill du inte ha med mig?
-Jag skulle helst skona dig.
-Klart jag följer med, sa Postis och flexade en armmuskel.
-Du vet inte vad du ger dig in på, sa Beata.
-Dit du går, dit går jag, sa Postis.
-Han är nog lite dum i huvudet ändå, sa Asta till Coco.
-Stenkorkad, sa Coco. Men rätt så händig.



Arkiv

copyright  hamnqvist