Måndag 26 maj 2003
Strejkvakt i hallen

-Det måste gå att lösa på något sätt, sa Coco. Hon svävade runt i köket. Säkkijärvin låg hopsjunken mot en rad stövlar och snarkade.
-Han går inte härifrån förrän hon sagt ja, sa Beata.
-Hans mamma slår ihjäl honom, sa Asta och snörvlade till.
-Det skulle ju vara en lösning. Jag ringer henne, sa Coco och försvann.
-Vi hade det faktiskt bra, sa Asta. De där dagarna innan han började tjata om giftermål.
-Timmarna innan Skagen, sa Beata. Det var då det.
-Vad elak du är, sa Asta och torkade tårarna.
-Bästa medicinen mot dumheter, sa Beata.
Coco kom tillbaka med mobiltelefonen och stoppade den i handen på den snarkande Säkkijärvin. Han satte sig upp med ett ryck och slog huvudet i kvaststället.
-Vik hädan, mumlade han och gjorde korstecknet.
-Du har telefon, sa Coco.
Han satte luren mot örat och flyttade raskt ut den en decimeter.
-Ja mamma, sa Säkkijärvin. Nej mamma, Jo. Nej. Jaså? Nähä. Skit i det då. Surkärring.
Han slängde mobilen i väggen. Asta, Beata och Coco tittade på honom från köksbordet.
-Hon har ändrat sig, sa Säkkijärvin. Nu slår hon ihjäl mig om jag gifter med med den där.
Coco knuffade Asta i sidan och blinkade.
-Men jag bryr mig inte, sa Säkkijärvin. Jag vill ha dig i alla fall.
Asta började gråta hejdlöst.
-Det var det raraste jag hört, bölade hon.
-Säger du ja? sa Säkkijärvin.
Asta mumlade någonting i diskhandduken som Beata räckt henne.
-Klart hon säger ja, sa Coco.
-Ut med dig nu, sa Beata.
-Är det alldeles säkert?
-Helt säkert, sa Coco.
-Får man inte ens en puss?
-Pussas får ni göra i kyrkan, sa Beata och tryckte igen dörren.
-Äntligen lugn och ro, sa Coco.
-Ge mig en kopp kaffe, sa Beata. Sen får vi ta itu med den här tossan.
-Going to the chapel, sjöng Asta och försvann ut i badrummet. Going to get married.
-Med den där, sa Beata.
-Det ska vi nog bli tre om, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist