Måndag den 3 februari 2003
På jakt efter sanningen

-Tycker du inte att Coco betett sig underligt på sista tiden? sa Beata.
-Vad tänker du på? sa Asta och knäckte ett opoppat majskorn mellan molarerna.
-Hon sover hela dagarna, sa Beata. Och går ut sent. På jakt, som hon kallar det.
-Så har hon alltid gjort, sa Asta.
-Och har hon inte blivit väldigt hårig på sistone, fortsatte Beata. Luden liksom.
-Det är bra att vara hårig på vintern, sa Asta. Det värmer.
-Jag tycker att vi ska kolla upp vad hon har för sig på nätterna, sa Beata. Jag är orolig.
-Du tror att hon roar sig, sa Asta.
-Värre än så, sa Beata. Jag tror att det är något skumt på gång.
På kvällen satt Coco i soffan och skickade SMS. Efter några pipanden i mobilen reste hon sig och gick ut i hallen. Beata tittade menande på Asta. Asta tittade på teve.
Beata sparkade till henne.
-Kolla nu, väste hon.
Coco såg ut precis som vanligt, lindade rävboan runt halsen och bättrade på makeupen innan hon ropade:
-Jag går ut en sväng. Gör inget dumt och sitt inte uppe och vänta på mig.
-I natt är hon extra alert, sa Beata. Nu kör vi.
Hon släpade med sig Asta ut i hallen och slängde till henne en rånarluva, en ficklampa och svart overall. Asta ålade i sin något trånga utrustning.
-Jag har lagt en sändare i hennes väska, sa Beata och knäppte på en radiomottagare. Med den stora antennen i högsta hugg gav de sig ut på Långgatorna.
-Vegagatan, sa Beata. Hon är på väg mot Slottskogen.
Ute i bergen hördes ett ensamt ylande.
-Det är fullmåne, sa Beata. Jag visste det.
Några svarsylanden ekade mellan betongväggarna.
Slottskogen låg svart och öde. Beata småsprang förbi säldammen. Asta kom pustande efter. Sälarna tittade förvånat på dem. Ute på gräsplanen nedanför fåglarna stod en grupp med människor. De tittade upp på fullmånen och ylade unisont. Asta blev blek.
-Du ser, sa Beata. Vampyrer och varulvar allihop.
Figuren i mitten tog upp en vit pappask.
-Nu ska de säkert tugga på någon kroppsdel, sa Beata.
Figuren plockade fram en sockervit semla och tog ett vällustigt bett.
-Ni där i skogen, ropade Coco. Ska ni inte vara med på vårt fullmånefirande?
Beata och Asta drog av sig luvorna.
-Äter ni semlor? sa Asta med darrig röst
-Bästa tiden, sa Coco.
-Jag är besviken, sa Beata. Jag trodde du jagade karlar och åt upp dem.
-Omväxling är bra för aptiten, sa Coco.




Arkiv

copyright  hamnqvist