Måndag 5 januari 2004
Med virus över Atlanten

-Det var den gräsligaste flygning jag har varit med om, sa Coco och strök Tyson över öronen.
-Ett dygn i luften är ganska långt, sa Beata.
-Speciellt när hon satte igång, sa Coco och pekade på Asta som låg framför teven i ett hav av hopknölade pappersnäsdukar.
-Det var ni som tvingade ut mig på den där blåsiga ön, sa Asta med beslöjad röst.
-Det var bara bra för dig, sa Beata. Problemet var surströmming i det där varma klimatet.
-Det var inget fel på strömmingen, muttrade Asta. Men det kom kallt grufs från ishavet.
-Det kommer ingen is till Bora-Bora, sa Beata.
-Det kommer under ytan, med kalla strömmar, sa Asta. Helt plötsligt är det 22 grader.
-Kan jag inte komma ihåg, sa Beata. Jag svettades mest hela tiden.
-Jag röstar för jultomten, sa Coco. Han såg bedagad ut. Det kan aldrig vara nyttigt för en vuxen man att gå omkring i röd pyjamas och lösskägg.
-Inte i den värmen, sa Beata. Och nu när du påpekar det så var han ganska röd om nosen.
-Det kan inte vara tomten, sa Asta. Han var marinerad i julkonjak.
-Vad är det för tider vi lever i, sa Beata. Ungarna tindrar med hemgjorda bomber och jultomten konserverar sig själv i sprit.
-Sprit dödar bakterier förstås, sa Coco och masserade Tysons mage. Kanske virus också?
Tyson låg på rygg med utsträckta ben och kurrade våldsamt.
-Snart biter han, sa Beata.
-Inte biter han den hand som göder honom, sa Coco.
-Om han gör, sa Beata och höll fram en rödstrimmig hand.
-Det är bara för att du ger honom dietmat, sa Asta. Det har vi slutat med.
-Så han ska få bli tjock som en gris igen?
-Snart är det vår, sa Coco. Han behöver lite hull för kärleks skull.
-Atjoo, sa Asta och begravde ansiktet i en näsduk.
-Nu är hon igång igen, sa Coco. Tar det aldrig slut?
-Snor är en förnyelsebar resurs, sa Beata.
-Den rethostan går inte av för hackor heller, sa Coco.
-Hela planet satt på helspänn i 24 timmar, sa Beata.
-Hur ska det gå, hur ska det gå, sa Coco. Inte ett öga var torrt till slut.
-Hur var festen då, undrade Asta och snöt sig.
-Tja, sa Coco. Den var som de flesta baler på slottet. Klockan tolv försvann magin och så krymte prinsarna till vanliga dödliga projektledare.
-Men det var gott om champagne, sa Beata.
-Kompenserade sömnbristen, sa Coco.
-Dödade ett och annat virus också, sa Beata.
-Jag borde ha gått dit med andra ord, sa Asta och nös igen.



Arkiv

copyright  hamnqvist