Mars 2006
Trofé i triumf

-Vad i herrans namn håller du på med, utbrast Beata.
Asta stod mitt i vardagsrummet omgiven av kärnmjölkslimpor, snuslimpor, Kronbrännvin, falukorv.
-Hon ska på safari, sa Coco. Jag undrar bara vilken sort.
-Inte är det elefantsafari i alla fall, sa Beata och vände på en kartong med Kungen av Danmark.
-Nej, hon ska visst uppåt landet, sa Coco.
-Jag ska jaga ohyra, sa Asta.
-Men det finns det väl gott om här i stan, sa Beata.
-Inte den här sorten.
Hon packade vidare. Sist av allt vek hon omsorgsfullt ihop ett stort fångstnät.
-Så litet ser inte ohyran ut att vara, sa Beata.
-Hon kanske kommer hem med en redig galt, sa Coco.
-Vik hädan, sa Beata och gick ut och gjorde en kanna nattsvart kaffe.
-Vi ses, sa Asta och drog ut packningen till den väntande taxin.
Nästa kväll kom ett sms. "Stor succé. Fem infångade. Polisen stoppade oss från att ta trofeer."
-Hon verkar ha kul, sa Coco.
-Undrar om det kan ha någonting med den där rovdjursrättsföreningen som hon är med i, sa Beata.
-Då får vi nog snart lösa ut henne från tingshuset, sa Coco.
Nästa morgon kom ett nytt sms. "Lokala åklagaren besvärlig. Skicka mer pengar."
-Tänkte väl det, sa Coco och vände ut och in på spargrisen.
"ps. prata med en advokat också. ds"
Några dagar senare lämnade en artig poliskonstapel av en sliten men nöjd Asta. Krigsmålningen satt kvar på kinderna och hon var hungrig men i övrigt vid gott mod.
-Nu får du berätta, sa Beata.
-Vad jagade ni, sa Coco.
-Otäcka gubbar, sa Asta.
-I skogen?
-Det är där de är som värst, sa Asta. Far omkring som blådårar med laddade hagelgevär och skjuter på allt som rör sig. Hörde ni inte han som intervjuades i teve? Ohyra kallade han lodjuren. Skulle skjutas av allihop, sa han också. Så vi bestämde oss för att statuera exempel.
-Vi, sa Beata, är det den där djurrättsorganisationen du är med i?
-Jag säger inga namn, sa Asta. Men vi fick några gubbar när vi gillrade med korvmackor och kron och de hängde bra där de hängde tills polisen kom och störde. De sa att det var för kallt.
-Lag och ordning, vet du, sa Beata.
-Egenmäktigt förfarande och vållande till risk för skada osv, sa Coco.
-Men jag fick med mig den här, sa Asta och drog fram en sliten och flottig keps.
-Den monterar vi på en bräda och hänger över spisen, sa Coco.
-Androm till varnagel, sa Beata.



Arkiv

copyright  hamnqvist