Ur arkivet

Måndag 11 oktober 1999
Botemedel mot allting

-Var det inte gott, sa Coco och tittade uppmuntrande på Asta som såg mer än normalt förvirrad ut.
-Mmmm, sa hon. 
Coco slevade upp en sked till och stoppade i ansiktet på Asta. Det blev tyst. 
-Tycker du fortfarande om det? sa Coco.
-Mer, sa Asta.
-Det blir dyrt det här, sa Beata.
-Tyst med dig, sa Coco. Förstör nu inte allting. Här har vi hittat det perfekt botemedlet mot allting och då börjar du prata pengar. Vet du vad naturterapeuter tar för tjugo minuters diagnos och sex påsar otäcka piller? Över tvåtusen kronor. Minst tre saftiga parkeringsböter. Sen får man hålla diet på kassler och skivad gurka i sex veckor för att kuren ska fungera. Har du testat kassler till frukost sju dagar i veckan?
-Jaja, sa Beata, det låter hemskt men till en sån går inte Asta i alla fall. Hon är rädd att hon ska få ormextrakt och bli stucken i. Kommer du väl ihåg när hon var på akupunktur sist? Det var tur att vi var där och kunde rädda henne.
-Och vad kostar de etablerade metoderna, fortsatte Coco. Har du tänkt på det? Psykoanalys fyra gånger i veckan? Det är inte gratis.
-Äsch, sa Beata. Man får frikort till slut. Det är läkarvård.
-Eller frisedel, sa Coco och skvätte citron omkring sig. Och om man inte tror på psykiatrin och vill gå hos en mer humant inriktad människa som inte är behaviorist och vill göra försöksråtta av en så blir det inte heller billigt. Mellan två och tre rejäla parkeringsböter i månaden. 
-Men det fungerar ju på sikt i alla fall, sa Beata. Jag vet flera som blivit relativt normala av terapi. 
-Sen finns det de riktigt tunga grejerna, sa Coco och hällde upp mer i glasen. Rebirthing och total omprogrammering och Ron L Hubbard - då har man inte pengar över ens till en konjak i resten av sitt liv. Jag tycker vi ska skatta oss lyckliga att vi äntligen har hittat Astas maltextrakt. Eller vad säger du Asta?
-Absolut, sa Asta och gapade. Hon såg ut som en liten fågel där hon satt i Cocos soffa med ett glas i ena näven och en linneservett knuten runt halsen. Coco slängde i en sked till. 
-Det är så gott, sa Asta drömmande. Varför har jag aldrig testat det här förut?
-Man mognar i smaken med åldern, sa Coco vist. Blir mer raffinerad.
-Menar du att man smakar bättre eller får bättre smak, sa Beata ampert. Det är en viss skillnad. 
-Nu är du igång igen, sa Coco. Varför tar du inte och smakar du också?
-Aldrig i livet, sa Beata. Äta sånt som kostar trettiotusen kilot? Är du galen? 
-Kan du kosta på dig att låta bli? sa Coco. Nu när den ändå står här.
-Jag tycker inte om kaviar, sa Beata. 
-Testa lite grann i alla fall, sa Coco. Det är inte värstings-varianten. Det är Sevruga-kaviar. Väldigt trevlig. Här.
Hon sträckte fram en sked med skimrande djupsvarta små korn. Beata såg kronorna trava upp sig. Hon gapade tvekande. Coco tippade i lasset och Beata satt där och såg ut som om hon inte visste om hon skulle spotta eller skrika eller lägga in sig i bankvalvet direkt. Sakta spred sig ett förklarat skimmer över hennes anlete. 
-Var det inte gott, sa Coco och slickade av skeden.
-Mer, sa Beata.
-Ännu mer, sa Asta.
-Äntligen lite standard på kosthållet i det här huset, sa Coco nöjt och tömde ett glas vodka.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist