Ur arkivet

Måndag den 15 februari 1999
Ett öde värre än döden

-C-vitamin, röd solhatt, ginseng, sa Asta. Undrar om jag har allting?
-Är du förkyld, undrade Beata. 
-Jag har en date, sa Asta. Det slutar alltid med att jag blir förkyld.
-Ja, bara du inte blir förälskad, sa Coco. Då ligger du riktigt illa till. 
-Det är ingen fara med mig, sa Asta lugnt. Men jag har inte tid att bli förkyld just nu. Synd att man inte kan äta vitlök innan. 
-Kan du inte ha en vitlöksklyfta mellan brösten, sa Coco. Så märker du om han är vampyr. 
-Äsch, det är ju bara att titta i spegeln, sa Asta och fortsatten att packa sin väska. 
-Har du smärtstillande, febernedsättande och kramplösande, frågade Beata. Jag har några Paraflex Comp över. 
-Har du? Asta sken upp. Det blir perfekt. Då slipper jag nackspärr. 
-Jag har tigerbalsam över från Malaysia, sa Coco. Och några små svampar som tydligen är bra mot det mesta. 
-Jag tar allt, sa Asta. Skicka hit det bara. 
-Du borde egentligen ha några amuletter också, sa Beata. Du kan få låna, men bara låna, min oturikärlek-amulett, och min motallasjukdomarring, och om du är riktigt snäll kan du få min förvridahuvudetpåhonomspray också. Så ligger du lite bättre till. 
-Behöver du några myggtestiklar eller fjärilshornspulver så har jag, sa Coco. 
-Vad rara ni är, sa Asta. Jag blir riktigt rörd. 
-Man vet ju hur det är, sa Coco. Första daten och allting. Man får vara försiktig. 
--Det är mycket som kan hända, sa Beata. Och man måste vara rädd om immunsystemet. 
-Och om nervsystemet, sa Coco. Tänk nu på att du aktar dig så du inte trillar dit och blir kär för då börjar problemen. 
-Det är värre än influensa, sa Beata. Du kan inte jobba, du kan inte äta, du kan inte umgås med folk. 
-Då sitter man i klistret ordentligt, sa Coco. Se bara på mig, hur jag har kämpat. Men jag har klarat mig bra. 
-Jag gjorde en dumhet en gång, sa Beata, och se på mig. Gift. Villa, bil och trädgård. Så kan det gå. 
Asta tittade på sina bägge väninnor och rös. Sen stegade hon ut med sin tungt packade väska, bad en liten hemsnickrad bön och gick med tungt hjärta till sin date. 
-Hur gick det, sa Coco nästa gång de sågs. 
-Gjorde du plankstek av honom? undrade Beata lystet. 
-Njae, sa Asta. Inte riktigt. 
-Vad gjorde du då? undrade Beata. Nej, säg det inte. Ska ni ses igen?
-Mja, sa Asta. Lite grann. Vi ska gå på bio. 
-Gå på bio? röt Beata. Har du inte fattat någonting?  Lyssnar du inte på dina vänner som vet? Förstår du vad här kan få för konsekvenser? 
-Villa, bil och trädgård? sa Asta och log stjärnögt. 
-Åfysatan, sa Beata och tog sig för pannan. Hon är förälskad. 
-Nu är det förkylt, sa Coco.
-Attjo, sa Asta. 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist