Ur arkivet

Måndag den 1 februari 1999
I regnpsykosens grepp

-Jag kommer inte till jobbet idag, sa Asta till växeltelefonisten. Jag har fått en regnpsykos. 
-Så här kan du inte hålla på, sa Beata när hon äntligen lokaliserade Asta under sängen några timmar senare. 
-Är det inte dags att rycka upp sig lite, sa Coco och planterade sig på sängkanten. 
-Hur, kom det mörkt från under sängen. 
-Du kan väl prata med oss i alla fall, sa Beata irriterat. Bara för att det regnar lite. Var glad att du inte bor i Bergen. Där regnar det 365 dagar om året eller vad det var. Över trehundra i alla fall. Och i Eldslandet med. Du som är så förtjust i Bruce Chatwin. Då kan väl lite duggregn inte vara så mycket att pipa om. Eller?
Det var dödstyst under sängen. Beata böjde sig ner och försökte se vad som hände. Hon kom snabbt upp och gned sig på näsan. 
-Hon drog till mig, sa hon förvånat. 
-Det här är allvarligt, sa Coco. Vi måste hitta på något. Är konjaken slut?
Beata försvann ut i vardagsrummet och kom tillbaka med en synnerligen tom flaska Martell.
-Inte mycket att hurra för här inte, sa Coco bekymrat. 
-Vi har ett problem, höll Beata med om. Jag skriver en lista. Systemet. Vad ska vi ha?
-Vad tycker hon om, funderade Coco. Kuba är fortfarande inne eller hur?
-Ay, ay, ay, gnällde Asta under sängen. Mi vida. 
-Cuba libre, sa Beata. Det måste vara mörk rom eller hur?
-Svart som synden, sa Coco. Det borde pigga upp lite. Och choklad, med romrussin. Skriv upp choklad. Vad finns det för andra synder som man kan pigga upp henne med? Och var är fanskapet?
-Han extraknäcker, väste Asta dovt och fick en dammråtta i halsen. 
-Vi får hämta hem fanskapet, sa Beata diktatoriskt. Jag ringer SJ. Ser var det är stopp någonstans. 
-Äter hon, undrade Coco. Har hon fått någon frukost? 
-Har du fått någon frukost, vrålade Beata genom sängbotten.
-Nä, sa Asta hest och försökte hosta upp den sista råttan.
-Då går jag och köper croissanter, sa Coco. Café crème och croissanter blir bra. Och du Beata, du får nog ta henne med lämpor, inte skrika så. Jag hade en moster som var psykotisk av sig. Hon fick återfall om man skrek åt henne. 
-Vill du ha lite fotmassage Asta? sa Beata med sin mildaste röst. Det var tyst under sängen. 
-Ett varmt bad med mycket skum i, försökte Beata igen. Parfym, och tända ljus, och lite fotmassage på badkarskanten. 
Under sängen hördes ett undertryckt snörvlande i dammet. 
-Ja, kom det till slut. 
Två timmar senare satt de i soffan med en rosig Asta inlindad i badrock och håret i turban. 
-Och när jag ändå var igång, sa Coco och sippade på en Cuba libre, så hoppade jag in på resebyrån och bokade en resa åt oss. Två veckor på Kreta i augusti. Ifall den här sommaren blir lika djävlig som den förra. Vi måste ju tänka på din psykiska hälsa. 
-Skål för den, sa Asta.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist