Ur arkivet

Måndag den 1 november 1999
Coco väntar vidare

-Hade inte jag haft så bra kontakter med bussbolagen så hade vi aldrig kommit hem, sa Beata och stegade Fjärde Långgatan fram. Asta och Coco kom några meter efter.
-Transsylvansk prins, fräste Beata.
-Du, snacka inte så mycket, sa Coco. Jag vet en som var oerhört imponerad av en transsylvansk prins och inte visste till sig över hur fantastiskt allting var.
-Vi borde ha anat något när han hämtade oss i tullen, sa Asta.
-Jag höll på att svimma när han kom med bilen, sa Beata. Åka grisbil till ett kalas.
-Det var väl ett unikt grepp, sa Coco. Men när han skulle sätta en spruta i häcken på oss då blev till och med jag orolig.
-Det var ju inte så mycket gratis champagne, sa Asta sorgset. Och ingen kaviar.
-Vi kan i alla fall konstatera att det är inte lämpligt att gå på Halloween-kalas med fyrtiotre hungriga transsylvanier, sa Beata. Åtminstone inte med så vassa tänder.
-Man får kolla garnityret i förväg, sa Coco.
-Tur att vi hade vitlök med oss, sa Asta.
-Och ditt krucifix var inte dumt heller, sa Beata. Jag slog ner flera stycken med det.
-Klackar är en dold resurs, sa Asta. Det var nog ett par av dem som inte kommer på tanken att nafsa en dam i nacken igen.
-Inte göra något annat heller, sa Coco och log elakt.
-Jag har aldrig gillat din kusin Nisse men den här gången var det en fröjd att se honom, sa Beata.
-Brukar han alltid ha med sig en gerillatrupp när han jagar varg? frågade Asta och halkade till på den regniga trottoaren. Jag blev förvånad när vi kom rusande genom skogen och det var en halv armé där.
-Bara när han ligger risigt till hos polismästarn och försöker smita från mutorna, sa Coco. Priserna bara rasar på svarta marknaden. Det är fuskpälsens fel säger han.
-Jag tycker att det var tur att han hade kusinerna med sig, sa Beata. Jag får ta tillbaka allt jag har sagt om dem. Visst, de är fula och skitiga och inte speciellt artiga men i jämförelse med din prins är de guld värda.
-Min prins, fnös Coco. Det var bara ett tidsfördriv. Jag väntar fortfarande på den stora kärleken.
-Trams, sa Beata. Du väntar på den stora plånboken.
-Det gör jag med, sa Asta. Efter den här resan vill jag bo på lyxhotell och resa Concorde resten av mitt liv.
-Men vi kom ju på kalas till slut, sa Coco. Efterfest hos Nisse på landet. Vad klagar ni över?
-Vad vi klagar över? sa Beata. Sova i hö, inte duscha på fjorton dagar, inte veta hur man ska komma hem, dela sovvagn med Nisses sysslingar från landet.
-De var snälla och så, sa Asta, men varför tog de av sig skorna?
-Av gammal vana, sa Coco. Det blir mer plats i kupén på det viset. Hjälper inte det så plockar de fram salamin och osten, och sen börjar de släppa sig.
-Gasmask hade inte varit fel, sa Beata.
-Resa är lärorikt ändå, sa Asta. Alltid lär man sig nå´t.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist