Ur arkivet

Måndag den 20 december 1999
En säck snövita kort

-Det är konstigt med julkort, sa Asta. Man skriver till dem man tycker om.
-Och som vet att man tycker om dem, sa fanskapet och borstade bort några pepparkakssmulor från magen.
-Det känns överflödigt på något vis, sa Asta. Man borde skriva till folk som verkligen behöver det istället. Hemlösa till exempel.
-Svårt att hitta adresserna, sa fanskapet. Men det finns andra som behöver. Folk som ingen tycker om. Som Göran Persson.
-Han får väl säckar med julkort, sa Asta. 
-Säkert inga ärligt menade, sa fanskapet och knaprade på ett nytt pepparkakshjärta med vassa tänder och log infernaliskt. Inte från såna som vi. 
-Jämför inte dig och mig, sa Asta varnande. Jag vill människor väl.
-Äsch, sa fanskapet. Det vill jag också men de kan gärna få sprattla på kroken på vägen dit. 
-Vad skulle vi skriva till Göran Persson då, undrade Asta. I all välmening?
-Att han ska akta sig för julgröten kanske, sa fanskapet. Så han inte spricker innan nyår. 
-Går det att stoppa? sa Asta.
-Sen har vi den där Linda Steneberg, EU-tanten, sa fanskapet. Hon lär inte få så många julkort i år.
-Inte från UD i alla fall, sa Asta.
-Eller EU, sa fanskapet. 
-Hon får ett snövitt kort, sa Asta. Som uppmuntran i kampen för ett rent samvete. 
-Vi skickar en hel säck, sa fanskapet. 
-Han på Sahlgrenska då, sa Asta. Mannen med de dubbla arvodena. Vad ska vi skicka till honom?
-Ett donationskort, sa fanskapet. Det är saligare att giva än att taga. 
-Det borde vi skicka till Bill Gates också, sa Asta. Han behöver ett riktigt hederligt gammaldags julkort.
-Med bläck och lack på, sa fanskapet. Vi citerar Cornelis istället - "Du kan ingenting ta med dig när du går". 
-Var det verkligen Cornelis? undrade Asta och började slå i uppslagsverken.
-Han sjöng den, sa fanskapet. Det räcker. Det är tanken som räknas. 
-Boris Jeltsin måste också få ett, sa Asta. Men räcker det verkligen med "I´m dreaming of a white christmas"?
-Svårt fall, sa fanskapet. Undrar om det ens räcker med ett ton pepparkakor?
-Du ska få ett också, sa Asta. "Till min allrabästa hjärtinnerligaste snuffis". 
-Trams, sa fanskapet och satte smulor i halsen.
Efter ett tags hostande och torkande av tårar kraxade fanskapet:
-Jag har skickat ett till dig också. Klippkort på kick-boxing. 
-Tycker du att jag är velig, sa Asta. Säg ärligt nu.
-Lite grann då, sa fanskapet och tog en pepparkaka till. 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist