Ur arkivet

Måndag den 25 januari 1999
Djävulskap på halvtid

Fanskapet och Asta tog tåget till Stockholm en dag i januari. Asta skulle dit för att förkovra sig på jobbets bekostnad. Hon kände sig stolt och rörd över detta. Fanskapet var lagom imponerat. 
-Stockholm, sa fanskapet. En liten storstad på gränsen till Ryssland. Bräckt vatten och en massa mossa på vattenytan. 
-Det är vackert i Stockholm, sa Asta med vördnad och respekt. Där bor kungen och drottningen. 
-Pah, sa fanskapet. Finare sortens invandrare bara. Inte rullar de ut röda mattan för en fembarnsmamma från Somalien. Men franska bönder och annat krafs...
-Du är bara sur för att du inte fick egen platsbiljett, sa Asta. 
-Jag behöver ingen platsbiljett, sa fanskapet. Jag har klippkort på SJ.
-Jaså, sa Asta förvånat. Det har du aldrig berättat för mig.
-Ser jag ut som ett fanskap? frågade fanskapet retoriskt. Ser jag ut att kunna ställa till med elände? Jag extraknäcker.
-Jo, sa Asta tveksamt. Men när hinner du med det?
-Söta rara Asta, du är inte ens en kvartstjänst längre för ett fanskap i sina bästa år. Jag behöver sysselsättning. Jag behöver känna mig behövd. 
-Har du några fler knäck som jag inte känner igen, undrade Asta mörkt.
-Jag var på Banverket som konsult ett tag, sa fanskapet och ryckte på axlarna. Men inte ens jag klarade av den där eländiga tunneln. Man får sätta en gräns någonstans. Smådjävlas och provocera visst, men ta till på det där viset. Så jag la av. Det var en tråkig chef dessutom. Snörrät och fantasilös. Sen hoppade jag över till SJ och nu har jag specialiserat mig på ställverk. Man kan göra mycket kul med ställverk. 
-Jamen, sa Asta chockat. Alla som kommer för sent, och tänk på alla små barn.
-Det är inget synd om dem, sa fanskapet. De får kompensation. Kaffecheckar och vad vet jag. Och ungarna får godis. 
-Men jag tycker du är hemma ganska ofta, sa Asta och tänkte efter. 
-Ja, SJ  är också bara en kvarts tjänst, sa fanskapet och vände lite på vanten den satt i. Resten har jag hemma. Jag har några uppdrag åt Poseidon förresten. 
-Jaså? Du är allt en liten förrädare du. Poseidon. Och vad gör du där då om jag får fråga? Konsult i fastighetsskötsel?
-Hur kunde du veta det, sa fanskapet och såg lite oroligt ut.
-Lär fastighetsskötarna att dricka kaffe och byta lampor på fyrtioåtta dagar prick?
-Nå´t sånt, sa fanskapet och lyste upp. Det finns mycket att göra där.
-Låt mig se, sa Asta. Man kan lära dem hur en köksfläkt fungerar.
-Absolut, höll fanskapet med om. Och vad de ska säga när hyresgästen ringer och klagar. "Det är inget fel på fläkten. Den ska inte dra ut fläskoset. Bara vispa runt det lite. Var inte orolig lilla frun, det fastnar tids nog i gardinerna."
-Åhå, sa Asta. Så man får den äkta hyreskasernlukten. Stekt fläsk och sura isterband. Det kan man nog använda i reklamen också. "Vill ni ha äkta Sovjet-nostalgi? Flytta till våra nergångna hyreskaserner. Mycket hyra och inget för pengarna."
-Lysande, sa fanskapet. Ska du inte gå med i kåren? Du som är så vackert luden.
-Jag ska fundera på saken, sa Asta och nöp sig i mustaschen.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist