Ur arkivet

Måndag 25 oktober 1999
På en erotomanisk expedition

-Hemskt vad det stinker, tänkte Beata när hon klev in genom porten. Hissen drog upp dörren och ut vällde en våg av eteriska oljor. Beata svalde och höll andan i sju våningar. Svalen där uppe gav ingen respit och hon vacklade in lägenheten, svimfärdig och vit i ansiktet. 
-Luft, väste hon och famlade sig ut mot balkongdörren.
-Det är det jag alltid har sagt, sa Coco. Beata är en blodsugare. Se på henne. Det är bevisat. 
-Det är jag inte alls det, stönade Beata. Jag tål knappt se blod. 
-Jag har en spegel, sa Asta hjälpsamt. Vi kan se om hon syns i den. 
Asta höll fram spegeln framför Beatas näsa.
-Se vad ni har gjort med mig, skrek Beata. Jag är alldeles grön i ansiktet.
-Ser du det? sa Asta besviket. Då kan du alltså inte vara vampyr.
-Idiot, sa Coco. Du måste ju titta efter själv. 
-Golvmopp, sa Beata och knuffade undan Asta. Trattskalle. Och du där...
Hon vände sig mot Coco som stod iklädd blodröd chiffongblåsa, stort krucifix i en kedja om halsen och ett par mörka partier på halsen som hon försökt maskera med Elizabeth Ardens subtle makeup powder foundation creme finish.
...du där, sa Beata och kom av sig. Hon stirrade på Coco. 
- Vad har du gjort?
-Jag, sa Coco och såg sig om. Jag har inte gjort någonting. 
-Du har bitmärken på halsen, sa Beata och pekade.
-Äsch, sa Coco. Litet nafs bara. Inget att bry sig om. 
-Du har varit på krogen igen, sa Beata hänsynslöst. Är det dags för en vampyr nu igen? Är det det? För om det är det då flyttar jag hemifrån. Jag klarar inte vitlökslukten. Jag kräks. 
-Vad du tar i, sa Coco. Jag bara övar lite. 
-Vi ska resa bort, fyllde Asta i. 
-Åhå, sa Beata. Och vad blir det den här gången då? Munkkloster i Georgien? Brandmansutbildning i Los Angeles?
-Vi ska vara kulturella, sa Asta stolt. Vi ska på etnografisk expedition. 
-Erotomanisk snarare om Coco ska med, fnös Beata. 
-Nej, det är inte alls som du tror, sa Asta. Det är seriöst. 
-Det är kalas, sa Coco och tände en vitlöksindränkt Gauloise. Riktigt ordentligt Halloweenkalas.
-Trodde väl det, sa Beata. Kulturella, pah. 
-På ett slott i Transsylvanien, sa Asta. Coco har träffat en rik prins. Vlad. Han är så snygg så man svimmar. Och han har bjudit ner oss allihopa. Är det inte fantastiskt?
-Lyx, glamour och gratis skumpa i tre dagar, sa Coco och log lett. Fantastiska tänder. 
-Kaviar, suckade Asta och fick något avlägset i blicken.
-Ska du inte hänga med? sa Coco. Festa till det lite för en gångs skull. Han bjuder på resan också. 
-Ge hit den där vitlöken, sa Beata barskt. Man vill ju inte svimma av blodbrist redan första dagen. 
-Det är rätta tagen det, sa Coco och klämde in en klyfta bakom örat på henne. 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist