Ur arkivet

Måndag den 7 juni 1999
En träff med Skoda

-Man ska ju vara häcklöpare för att ta sig igenom stan nuförtiden, sa lilla bilen till en Skoda på parkeringen. De ska bygga om där nere på Järntorget och så ska all trafik gå på vår gata, ja nästan då alltså, och hur det ska fungera fattar jag inte för nu när man äntligen tagit sig runt på leden och klarat sig över Första långgatan då ska man slåss med hela Linnégatans samlade BMW-kader och sen knö sig in på vår gata och då kommer de breda grabbarna från andra hållet och man undrar om de vet var de har bilen över huvudtaget för får de inte ligga mitt i gatan och minst en och en halv meter från de parkerade bilarna på sin egen sida så får de hysteriska anfall och kan inte fortsätta. 
-Det där är en konspiration, sa en Amazon på andra sidan. Det där har de bara hittat på för att röka ut oss på landet allihopa.
-Tror du det, sa lilla bilen och lyste upp. 
-Det är precis som i mina kvarter, sa Amazonen. De kallar det fjärrvärme, men jag vet vad det är jag. Det är bilfällor. Som de täcker över på natten så att de inte syns och så kör bilarna ner där. Sen åker de till skroten direkt. Ingen som frågar men bilen är borta. Och föraren med. 
Lilla bilen rös av härligt obehag, Skodan såg lite förvirrad ut. 
-Det stämmer, sa lilla bilen entusiastiskt. De röker ut oss. Nästa år, när de är klara med den där nya leden runt Järntorget så går det inte att köra in till oss. Vi kommer att bo på en enkelriktad gata från båda håll, min matte och jag. 
-Åh fan, sa Amazonen. Hur ska du göra då? Sälja dig till någon annan?
-Aldrig i livet, sa lilla bilen. Vi ska köra ändå. Hon ska bygga om mig till en epatraktor och sen tar vi cykelvägen. Det blir skitbra, och så kan jag köra i Slottskogen också och jaga änder. Jag har alltid drömt om att jaga änder. Det är så tjusigt på något vis. 
-Du kan få komma ut till mig och jaga, sa Skodan med en bred skånsk dialekt. Jag bor i Härryda. Det finns gott om räv och hund och katt och entrecôter där. Kantareller också. 
-Kantarellstuvad katt, sa Amazonen, det är gott. 
-Får inte för Asta, sa lilla bilen dystert. Hon tycker också om katt. Levande katt med halsband och svans på. 
-Det är inte många som förstår hur det är att vara bil, sa Amazonen och försjönk också i dysterhet. Att man tröttnar på olja och bensin och vill ha lite kött under däcken. 
-För mycket lagar i det här samhället, sa lilla bilen.
-Bättre på landet, sa Skodan. Inga p-lisor eller poliser där. 
-Vi flyttar ut, sa Amazonen. Skiter i Kringen och Krångeln och drar ut i skogen.
-Får inte, sa lilla bilen. Då kommer hon inte till jobbet. 
-Det finns väl spårvagnar.
-Tyvärr grabbar, jag är oumbärlig, sa lilla bilen fisförnämt. 
-Står du här och skräpar nu igen eländiga bil, fräste Asta och kastade sig in i förarsätet. Om du krånglar med kopplingen idag så skickar jag dig på skroten direkt. 
-Nästan oumbärlig, sa lilla bilen något stukad. Vi kanske kan ta en kattjakt någon dag. 
-Du är så välkommen, sa Skodan med sin breda skånska och Amazonen log med hela grillen.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist